IS banner
VALET OCH RASISMEN PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Administrator   

Hur rasisterna blir respektabla och högern rasistisk

I årets val har de rasistiska utspelen duggat tätt från de borgerliga partierna och Sverigedemokraternas entré på den politiska arenan kan antas ha något att göra med saken. Sverigedemokraternas framgångar innebär att vi nu står inför den obehagliga möjligheten att ett parti sprunget ur den nazistiska rörelsen för första gången kan lyckas ta sig in i det svenska parlamentet. Amanda Dübeck ställer frågan - vad har gjort denna utveckling möjlig?

Sverigedemokraternas (SD) röstantal har sedan bildandet 1988 successivt ökat, från några tiondels procent tills att i valet 2006 kamma hem platser i nära hälften av landets kommunfullmäktige. Från 2006 till slutet av 2009 låg partiet stadigt på runt 3% i en viktad sammanställning av opinionsmätningarna från Demoskop, Novus, Sifo, Skop och Synovate. I EU-valet i juni 2009 fick de 3,27 % av rösterna.

SD är inte något vanligt, respektabelt parti bland alla andra partier. SD är ett nazistparti. Partiet och dess föregångare BSS (Bevara Sverige Svenskt) bildades av representanter från flera olika svenska nazistorganisationer och överlappningen mellan SD och andra nazistorganisationer är betydande även idag. Nazisternas strategi var klar redan när partiet bildades: genom att tona ned nazismen och den biologiska rasismen ville man nå ut till bredare lager av befolkningen.

En viktig del av SDs propaganda har varit att beskriva biologisk rasism som något de inte håller på med det, och att de därför inte är rasister. Men rasismen har aldrig varit enbart baserad på biologisk raslära. Även när den biologiska rasläran stod högt på dagordningen i Europa drog man växlar på kulturella faktorer för att framställa bilden av det västerländska samhället som något som stod över andra kulturer.

Idag har det intellektuella försvaret av rasism förflyttats från biologi, ras och hudfärg till att fokusera på kultur och religion. Detta ser vi tydligast med den stora utbredningen av islamofobi de senaste årtiondena. Islamofobi har blivit en accepterad form av rasism, som även fått spridning på en del oväntade håll maskerad som någon slags ”progressiv” nationalism – där värderingar som feminism, mänskliga rättigheter och upplysningsideal framställs som västerländska ideal och som oförenliga med den bakåtsträvande ”onda” muslimska kulturen.

En respektabel plattform

I november/december 2009 sköt SD uppåt i opinionsmätningarna till nästan 5 %. Denna uppgång kom efter Aftonbladets skamliga beslut att släppa in SD på sina debattsidor genom att publicera partiledaren Jimmie Åkessons inlägg ”Muslimer är vårt största utländska hot”. Artikeln var full av lögner och rasistiska angrepp på islam som till exempel att Sverige skulle ”ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna”.

De ansvariga på Aftonbladet Debatt och de flesta liberala skribenter som kastade sig in i den efterföljande debatten trodde naivt att ”nu avslöjas SD:s rätta ansikte” och att svenskarna skulle ”genomskåda” partiet och sluta rösta på det. Det som i själva verket skedde var att SD fick en respektabel plattform som gjorde att de kunde nå ut till många fler med sin rasistiska propaganda. Sedan dess har det varit mer stilla runt partiet och stödet har minskat något. De ligger nu och balanserar runt 4 % strecket – den magiska gränsen som avgör om de kommer in i riksdagen eller inte.

”Fiske i grumligt vatten”

Sverige är inte det enda land i Europa där ett främlingsfientligt parti tagit sig fram med hjälp av rasism och islamofobi som sina främsta propagandavapen. En vanlig respons från etablerade partier som sett sitt eget väljarstöd dala har varit att själva komma med rasistiska, invandringskritiska eller islamofobiska utspel. I år har utvecklingen gått ännu längre - flera länder har redan infört anti-muslimsk lagstiftning som till exempel burka-förbud. Holland, Danmark, Frankrike och Tyskland är alla exempel på länder där man redan har eller är på väg att införa lagstiftade begränsningar för hur muslimska kvinnor får klä sig. De senaste veckornas vidriga utvisningar, diskrimineringen och demoniseringen av romer är en fortsättning av trenden.  

Både Kristdemokraterna och Centerpartiet har någon gång under den senaste mandatperioden legat nära spärrgränsen for riksdagen. Båda partierna har gett sig på att ”fiska i grumligt vatten”, det vill säga göra rasistiska utspel för att kapa åt sig röster som de är rädda för att förlora till SD. Två centerpartister lämnade i augusti in en motion till riksdagen som kräver förbud mot att bära burka. Moderaterna har anslutit sig till Sarkozy och Berlusconis korståg mot romer, där migrationsminister Tobias Billström förfasade sig över att romer i Sverige ”tigger” vilket enligt honom inte är ett ”rimligt sätt” att försörja sig på och att de därför bör utvisas.

Men värst har ändå Folkpartiet varit. De började med denna taktik redan i valrörelsen 2002. När de låg dåligt till i opinionsmätningarna började de kräva obligatoriska språktest för att få svenskt medborgarskap. Det senaste året har partiets rasistiska och islamofobiska angrepp haglat tätt. Till exempel har partiledaren Jan Björklund höjt sin röst för att förbjuda kvinnor att bära burka i skolan. Folkpartister i Östersund gjorde under sommaren sitt bästa för att sprida fördomen att islam är kopplat till så kallat ”hedersförtryck”.  I sin valmonter ställde de ut en skyltdocka iförd en burka och runtomkring hängdes plakat med texten ”Nej till hederskultur och kvinnoförtryck!”.

Nyamko Sabuni har i flera omgångar gjort vad hon kunnat för att demonisera muslimer, med uttalanden som: “Jag känner också oro för att muslimska friskolor riskerar att bli den naturliga rekryteringsbasen för framtida självmordsbombare. I kampen mot terrorismen är det alltså viktigt att ifrågasätta dessa skolor. I dag är det aktuellt med terrorister som bekänner sig till islam...”. Detta är bara ett av många exempel där Sabuni angripit svenska muslimer.

Ekonomisk kris

Det är inte överraskande att just denna valrörelse skulle komma att bli något av en arena där politiker från olika läger tävlar om vem som är bäst på att attackera minoriteter. Den ekonomiska krisen i världen ser inte ut att återhämta sig, snarare förvärras. Attacker på muslimer eller romer är inte bara utslag av ett farligt spel som de felaktigt tror kan hålla högerextremisterna utanför parlamentet. Det är också ett sätt för makthavarna att försöka avleda vår uppmärksamhet bort från ökad arbetslöshet, nedskärningar, lönesänkningar och skapa syndabockar.

Sedan 1970-talet har regeringar över hela Europa fört en nyliberal politik med nedskärningar i välfärden. Denna politik har drabbat de fattiga värst. Kombinerat med arbetslöshet och segregerade bostadsmarknader har detta lett till att den strukturella rasismen i samhället ökat, vilket blir en grogrund för rasistiska och fascistiska idéer.

Under den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 har klyftorna i Sverige ökat. Alliansen har fört en skarp klasspolitik och gjort stora försämringar i välfärden bland annat genom attackerna på a-kassan och sjukförsäkringen och stora privatiseringar. Socialdemokraternas politik liknar mest en urvattnad version av Alliansens och de har själva genomfört en rad privatiseringar och nedskärningar. I en sådan situation blir det möjligt för partier som Sverigedemokraterna att porträttera sig som ett alternativ, särskilt när vänstern skyggar undan och inte aktivt bemöter rasismen.

De politiska finrummen

När de etablerade partierna använder rasistiska angrepp och retorik i sina valkampanjer spelar det SD rakt i händerna. Lika illa är det att SD under det gångna året alltmer har släppts in i de politiska finrummen. Redan innan valrörelsen drog igång gick de flesta partierna ut med att de nu önskade debattera med SD. Media har varit än mer generösa mot SD än tidigare och förutom att de fått möjligheten att breda ut sina åsikter på olika debattsidor har det publicerats en mängd okritiska artiklar och intervjuer som framställer partiet som ett ”normalt” parti.

Vänsterns svar måste vara att aldrig acceptera SD som ett respektabelt parti bland alla andra och att arbeta för att de inte ska få något utrymme att sprida sitt hat i debatter, i skolor, eller i andra delar av samhället. SD är ett anti-demokratiskt parti som har en helt annan agenda än vad deras propagandaapparat visar fram. Partiet utgör den parlamentariska grenen av den svenska naziströrelsen, något vi aldrig får glömma. Kommer de in i riksdagen blir vänstern och arbetarrörelsens uppgift både svårare och viktigare. Men oavsett valresultat är vi många och de få. Tar vi uppgiften på allvar och tillsammans aktivt mobiliserar det motstånd som finns kan vi stoppa dem.

 

 

Kalendarium

Inga händelser

Kontakta Oss!

Mail: info@socialister.se