IS banner
GNISTAN nr 29 UTE PDF Skriv ut Skicka sidan

Det senaste nummret av vår tidning Gnistan finns nu tillgängligt, för att bli prenumerant kontakta IS (instruktioner här), annars säljer vi den på stan vid lämpliga tillfällen, tex på bokbord som vi arrangerar vid göteborgs universitet. Flera av artiklarna finns även att läsa online.


Plakatet med texten "Jump you fuckers!" utanför Wall Street summerar höstens stämning väl. I vanliga fall är det kanske inte den mest enande och mobiliserande parollen men bankkrisen har blivit en symbol för den giriga stölden av våra gemensamma resurser. Folk som i vanliga fall kallar sig opolitiska är förbannade över att se skattemedel förflyttas till banker och spekulanter. Även de svenska bankerna utlovas hjälp trots de miljardvinster de gjort de senaste åren. Bara i år har SEB en vinst på 8 miljarder, Nordea drog in 20 miljarder och Swedbanks vinst kan översättas till 30 miljoner per dag. Ord som bidragsfusk och bankrån har fått en ny mening.

Det som sker bör dock inte förstås som enbart en finanskris eller som något specifikt för nyliberalismen utan är en kris inbyggd i det kapitalistiska systemet. Men det finns ingen enkel lösning på krisen för kapitalismen ens på kort sikt, något som blev tydligt när Bush-regimen förstatligade bolåneföretaget Fannie Mae men lät Lehmann Brothers kollapsa. I Storbritannien förväntas arbetslösheten stiga till 2 miljoner innan jul. Det brittiska LO uppskattar att pensionerna kan komma att skäras ned med så mycket som 20 % samtidigt som matpriserna går upp. Om det ser ut så här i ett industriland så väntar en katastrof de fattigare delarna av världen.

Förutom att väcka ilska och oro så är krisen dessutom svår att förstå, det som dagligen står de flesta till buds för att förklara skeendet är den intellektuella höjdpunkten kallad ekonominyheterna. Tro mig, det är inte dig det är fel på – det är inte meningen att man ska förstå varför Nikkei och Dow-Jones index hoppar upp och ned. Den senaste månaden är det nog många som velat byta kanal när nyheterna drar igång men en ekonomisk kris tillåter oss inte att fly. Det som behövs är radikala analyser och breda aktioner för att försvara arbetarklassens rättigheter gentemot kapitalet.

Tumultet på finansmarknaderna synliggör det kapitalistiska systemet på ett sätt som sällan annars är fallet och tvingar upp frågor på dagordningen som kan leda till viktiga politiska diskussioner; Vem ska betala för krisen? Varför finns det pengar till finansvärlden men inte till sjukvården? Varför kan vi förstatliga banker men inte elbolag? Hur hindrar vi något liknande från att ske igen?

Krisen har inneburit ett ifrågasättande av nyliberal ideologi man inte bör underskatta. Hittills har avreglering och privatisering varit närmast religiösa mantra men nu blir konsekvenserna synliga. Att diskussionen om friskolornas vinster (2007 delades 84 miljoner ut till deras aktieägare) precis fått fart är kanske inte en slump.

Vad innebär då krisen för Sverige? Vi har tydligen enormt goda statsfinanser, trots att vi ständigt fått höra motsatsen, så regeringen har satt upp en ’stabilitetsfond’ på 1500 miljarder åt bankerna. Det verkar inte finnas lika gott om pengar åt de 22 000 som varslats i september och oktober. Den nyliberala ideologin som genomsyrat politiken de senaste tjugo åren innebär att varken välfärden eller arbetsrätten återhämtat sig sedan nedskärningarna på 1990-talet. Vi måste alltså försvara våra rättigheter med näbbar och klor, och om regeringen anser sig ha en bottenlös kassakista till bankerna så bör vi se till att A-kassan återställs och att den offentliga sektorn utökas. Parallellerna med 1990 och även med 1929 handlar inte bara om ekonomi utan om de sociala och politiska konsekvenserna av en ekonomisk recession. Rasism och fascism är rörelser som gror ur hopplöshet och desperation genom att sparka neråt och skapa syndabockar.

Det är därför nödvändigt att mobilisera våra krafter för att se till att arbetarklassen inte får betala priset för krisen. I en tid då sossarna och miljöpartiet är på ständig resa högerut hade vänsterpartiet ett gyllene tillfälle att avvika från den utstakade vägen. I samband med krisen borde man ha tagit avstånd från den nyliberala dogm som styr svensk politik och slutat med sin patetiska anpassningspolitik. Det som behövs är effektiv politisk handling för att stärka arbetarklassens intressen i krisen. En arbetarrörelse som på allvar aktivt kampanjar för och med Volvoarbetarna hade varit en början.

 

Kalendarium

Inga händelser

Kontakta Oss!

Mail: info@socialister.se