IS banner
GNISTAN nr 30 PDF Skriv ut Skicka sidan

VAD BÖR GÖRAS?

Att en av världens mest hatade och krigslystna politiker, George W Bush, ska ersättas av en svart president, Barack Hussein Obama, firas inte bara i USA utan över hela världen, från Kenya i Syd till Sverige i Nord. Slutet på Bush-eran och början på något nytt. Frågan är bara vad?

Obama lyckades mobilisera många unga och svarta i sin kampanj men över hälften av hans kampanjkista, den största någonsin, kom från storföretagen. Obamas utnämningar hittills tyder på business as usual. Han planerar behålla Bushs försvarsminister Robert Gates och vill göra Rahm Emmanuel, rådgivare till Clinton och hårdför Israelvän, till stabschef. Nu när segerruset avtagit så gör sig också den allt allvarligare ekonomiska krisen påmind. Det som började som en amerikansk bankkris har förvandlats till en global ekonomisk recession. Frågan om vem som ska betala priset kvarstår. För en kursändring i USA kommer det att behövas mycket mer än ett presidentval, det behövs stora och starka rörelser som kräver att de rika betalar priset. Som protesterar med alla medel mot att bankerna tar ifrån människor deras hem, mot att skicka fler trupper till Afghanistan och för en allmän sjukförsäkring.

Krisen har även fördjupats i Sverige och i slutet av november varslades 1600 personer varje dag. Kommunal varnade i december för att över 4600 av dess medlemmar kommer mista jobbet. Sparbeting har lanserats i vården, i barnomsorgen och i skolan vilket innebär att arbetarklassen betalar priset för krisen. Efter de drastiska nedskärningarna av offentlig sektor i början av 1990-talet har nedrustningen fortsatt, nu bör vi kräva upprustning och bryta ner mantrat att det inte finns något alternativ, att det är meningslöst att protestera, att vi inte kan vinna. Vi måste göra oss hörda tillsammans och ifrågasätta det som sker. Om misskötta profithungriga banker kan få statliga räddningspaket så borde räddningspaket till vård och skola vara självklara.

Den ekonomiska krisen påverkar också det politiska klimatet. För Sverigedemokrater är det lätt att spela på känslan av utsatthet och fiktiva yttre hot för att framställa sig som ett alternativ. Den partipolitiska likriktningen och bristen på lösningar på krisen ger rasisterna spelrum. De har också en politiskt och medial medvind. Efter att antirasister i Lund protesterat mot nazisternas demonstration den 30 november kunde vi återigen läsa om en polischef som var nöjd med att högerdemonstranterna kunde genomföra sin demonstration och missnöjd med vänsterdemonstranter som attackerade polisen. Antirasism framställs i bästa fall som en våldsam kamp mellan extremister, annars är antirasister aggressiva motdemonstranter att jämföra med de väluppfostrade ”nationalisterna”.

Nyligen lanserade moderaterna sitt så kallade ”kontrakt” som stigmatiserar invandrare och legitimerar rasism. Invandrare ska arbeta, inte vara bidragsberoende heter det (ett dolt ekonomiskt hot), men udden borde såklart riktas mot företagare som inte anställer invandrare om de inte får bidrag. Sedan fortsätter förslaget med kryptiska formuleringar om svenska värderingar. Hustrumisshandlande infödda svenska män är aldrig kulturellt betingade som bekant. Ej heller politiker som fuskar med TV-licensen eller homofober i svenska kyrkan. Sedan ska vi inte ens nämna det obehagliga spektaklet kring Halal-TV. Tre unga muslimska kvinnor som diskuterar dagens samhälle, var uppenbarligen för mycket jämlikhet i en medievärld där den vite mannen är kung. Carl Hamilton, jag kommer aldrig att skaka din hand.

Media spelar också på Sverigedemokraternas planhalva genom att utgå ifrån att flyktingpolitik och invandring är något problemfyllt som måste diskuteras flitigt. SD framställs närmast som modiga som ”vågar” ta upp ett nedtystat problem och media låter därmed rasisterna formulera problemet och utgångspunkten för diskussionen.

Det finns ett samband mellan demoniseringen av protesterande antirasister, hur politiker och media för diskussionen och nazistiska våldsdåd.
Den 1 december utsattes två syndikalister och deras 3-åriga dotter för ett nazistiskt mordbrandsattentat i sin lägenhet och lyckades fly genom balkongen med nöd och näppe. Två dagar tidigare brändes kulturhuset Cyklopen ner till grunden. Det är helt oacceptabelt och alla bör protestera och visa sin solidaritet.

Låter vi nazisterna stå oemotsagda vet vi aldrig vem de attackerar härnäst. En attack på en är en attack på oss alla.

Stöd återuppbyggandet av Cyklopen på postgirokonto: 1607552-5

Stöd familjen som utsattes för mordbrandsattentat: PlusGiro: 80 99 23-6. Märk inbetalningen Decemberinsamlingen.

 

Kalendarium

Inga händelser

Kontakta Oss!

Mail: info@socialister.se