IS banner
K FÖR KLASS PDF Skriv ut Skicka sidan

Klass genomsyrar hela samhället och vilken klass man föds i påverkar hela ens liv. Under kapitalismen är det ett litet fåtal som sitter på resurserna och på makten. I dagens Sverige är klasskillnaderna tydliga när det gäller hur man bor, hur man lever och när man dör. Den rikaste tiondelen äger 71 % av alla tillgångar i landet (SCB). Skillnaderna när det gäller hälsa och livslängd mellan arbetare och överklassen ökar medan andelen arbetarbarn som går vidare till högre utbildning minskar.

Vi har länge matats med myten om att arbetarklassen inte längre utgör majoriteten av samhället eller existerar som någon kraft att räkna med. Enligt förespråkarna för denna myt har arbetarklassen minskat i takt med att industriarbetarna blivit färre och fler nu jobbar inom service- och tjänstesektorn.

Denna myt blir möjlig genom att man utgår från en falsk bild av vad ”klass” eller ”arbetarklass” är. Om man till exempel utgår ifrån att arbetare bara är de som har tunga jobb i industrin, ja då kan man lura sig att tro att arbetarklassen nu krympt såpass att den inte längre utgör majoriteten av befolkningen. Men denna stereotypa bild av en arbetare som den manliga industriarbetaren är helt enkelt falsk.

En arbetare är enligt Marx’ definition en person som måste sälja sin arbetskraft för att överleva. En arbetare är den som varken äger något kapital eller har något inflytande över produktionsmedlen. Majoriteten av dem som jobbar inom olika tjänste- och serviceyrken, som i hotell- och restaurangbranschen, inom hälso- och sjukvård och på call centers är alltså arbetarklass. Och använder man den här definitionen finns det inget tvivel om att majoriteten av befolkningen är arbetare. Detta gäller såklart även för kvinnor; de flesta yrken som är starkt kvinnodominerade är utpräglade arbetarklassyrken.

Marxismens fokus på just arbetarklassen beror på dess strategiskt viktiga roll i kapitalismen. Det betyder inte att man förnekar att det finns olika sorts förtryck som sexism eller rasism. Det Marx såg var den styrka arbetarklassen har som kollektiv. Denna styrka bygger på att arbetarna är de som skapar produkterna och värdena som kapitalismen och hela samhället är beroende av. Denna styrka gör det möjligt för arbetarna att ta kollektiv kontroll över produktionen och leda en revolution som kan frigöra alla människor.

Även om det kan existera reaktionära idéer bland arbetare, som sexism, rasism eller homofobi, pressas arbetarna att förena sig på grund av att alla arbetare rent objektivt sett har gemensamma ekonomiska intressen. Arbetarna har intresse av att kämpa för högre lön, bättre arbetsvillkor och kortare arbetstid. I gemensam, kollektiv kamp står man sida vid sida med människor med olika hudfärg, ursprung och kön. Därmed kan man också utmana många fördomar.

Att utgå från en klassanalys betyder inte att man ignorerar de olika förtryck som exploatering ger upphov till, men att man börjar där vi har styrka som kollektiv och inte där vi är splittrade och uppdelade i olika identiteter. Det är därför Marx’ slogan inte är formulerad ”Förtryckta i alla land, förena er”, men ”Arbetare i alla land, förena er”. Genom en revolution där majoriteten av befolkningen, det vill säga arbetarna, tar makten över sina arbetsplatser och över produktionsmedlen kan man skapa ett nytt, socialistiskt samhälle utan klasser.

 

Kalendarium

Inga händelser

Kontakta Oss!

Mail: info@socialister.se