IS banner
M FÖR MAOISM PDF Skriv ut Skicka sidan

För många radikala ungdomar så erbjöd maoismen efter 1968 en lösning på hur man kunde vara anti-kapitalist och anhängare av socialism och revolution – utan att samtidigt stödja diktaturerna i Sovjetunionen och Östeuropa. Men maoismen representerade inte en väg tillbaka till klassisk marxism efter årtionden av stalinism, och inte heller en ”vidareutveckling” av marxismen, som de nyfrälsta maoisterna påstod. Den var tvärtom en logisk följd av den stalinistiska förvrängningen av den ryska revolutionen under 1920- och 30-talen.

För att finna maoismens ursprung måste vi till mellankrigstidens Kina. Där hade den kommunistiska internationalen, som etablerades efter den ryska revolutionen 1917 för att sprida revolutionen, slagit in på en ny kurs. Efter den stalinistiska byråkratin tagit makten i Sovjetunionen på 20-talet, hade Internationalen i praktiken blivit ett redskap för rysk utrikespolitik. I Kina hade Internationalen därför kommenderat det nyetablerade kommunistpartiet (KKP) att ansluta sig till det borgerliga nationalistpartiet Kuomintang och underordna sig dess politik. Nationalistledaren Chiang kai-Sek gjordes till och med till hedersmedlem i Internationalen!

När arbetare i kinesiska städer gick ut i storstrejk och uppror 1927, slogs strejken brutalt ner av nationalisterna. KKP hade gett upp möjligheten att ingripa i strejkrörelsen som en självständig organisation, och kommunisterna drabbades av samma vita terror som resten av den kinesiska arbetarklassen. Den vita terrorn utfördes av Kuomintang under Chiang kai-Seks ledarskap och miljoner människor dödades. Det kinesiska kommunistpartiet decimerades. I början av 1927 hade man 60 000 medlemmar. Vid årets slut återstod endast 10 000. Maoismen uppstod i kölvattnet av detta enorma nederlag för arbetarklassen i Kina.

För att rädda resterna av KKP begav sig Mao ut på landsbygden för att föra kampen vidare därifrån. Det ledde till den ”långa marschen” från Kiangsi till Yenan, en av de mest avlägsna och outvecklade delarna av Kina. Genom att bygga upp en här av fattigbönder ville Mao och hans anhängare vinna kontroll över landsbygden för att därefter inta städerna. Det var så här som den kinesiska revolutionen 1949 genomfördes.

Kärnan i marxismen är att arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk. Men det var inte vad som skedde 1949. Maos revidering av marxismen hade tagit bort arbetarklassens centrala roll. Lärdomarna KKP drog av nederlaget i den första kinesiska revolutionen, den som kulminerade i arbetarupproret 1927, var inte att man hade bäddat för nederlaget genom att underordna sig de borgerliga nationalisterna. Istället kom Mao fram till att marxismen måste vidareutvecklas för att anpassas till verkligheten i outvecklade länder som Kina.Givet att man hade avskärmat sig från den urbana arbetarklassen, var det fattigbönderna som nu skulle spela rollen som ”förtrupp”.

På samma sätt som Stalins teori om ”socialism i ett land” hade medfört ständigt nya revideringar av marxismen, fick Maos teori om ”bonderevolution” stora konsekvenser. Anledningen till att Marx såg arbetarklassen som central är att den är den enda grupp som genom sin befrielse kan upphäva klassystemet som sådant på grund av den roll arbetarklassen spelar i kapitalismen. Bönderna däremot är en förkapitalistisk klass, ett arv från tidigare samhällsformer. Om bondeklassen haft samma befriande potential som arbetarklassen, hade något av de otaliga bondeupproren i medeltidens Europa ha lett till ett socialistiskt samhälle. Då hade kapitalismen varit onödig, en historisk parentes. Allt man då behöver är viljestyrka och rätta idéer.

I ett försök att kringgå problemet med arbetarklassen, pekade Mao på att bondemassorna skulle ”ledas av proletariatet”. Men eftersom arbetarklassen inte spelade någon som helst självständig roll i KKPs maktövertagande 1949, förbyttes innebörden av ”proletärt ledarskap” till att det proletära partiet skulle leda bönderna. KKP hade emellertid knappt en enda arbetare som medlem, så begreppet ”proletär ledning” fick i realiteten innebörden ett parti utrustat med ”proletär ideologi”. Sådan voluntarism, att det är möjligt att ta sig förbi materiella omständigheter med viljans makt, är ett kännetecken på maoismen.

Det finns en stor portion idealism i dessa tankar. För marxister är det ”inte människans medvetande som bestämmer dess tillvaro, men dess samhällsmässiga tillvaro som bestämmer dess medvetande”. Mao vände marxismen upp och ner, och det var den idealistiska aspekten hos maoismen som gjorde det möjligt för KKP att hävda att Sovjetunionen gick från att vara ett socialistiskt till ett kapitalistiskt samhälle när Stalin dog och ersattes av Krustjov. Med lätthet kunde ett ledarbyte på toppen plötsligt omtolkas till ett systemskifte. Det är samma idealistiska tänk som ligger bakom den idag kvarlevande maoistiska tendensen att använda klasstermer som exempelvis borgerlig som moralisk etikett om allt från musiksmak till klädstil.

 


Läsa mer?

Leo Trotskij: Peasant war in China and the proletariat och andra texter om Kina (www.marxists.org)
Nigel Harris: Mandate of heaven (www.marxists.de)
Charlie Hore: China – whose revolution? (www.marxists.de)

 

Kalendarium

Inga händelser

Kontakta Oss!

Mail: info@socialister.se